Välkommen till utställningens vernissage i närvaro av konstnären torsdagen 30.11. kl. 18–20.

Katve är ett område eller en plats. Det är en blind fläck, en aning i skuggan, som en död vinkel. Den ligger i skogens skuggor och är inte lätt att få kontakt med – den är onåbar.

Lilli Haapala behandlar människans relation till omgivningen och den urskiljbara verkligheten i sina arbeten. I sin utställning Katve (Sacred sites) har Haapala fortsatt sitt arbete med människans naturförhållande. Verken i utställningen gör åskådare till deltagare i processerna som undersöker seende och perception. Frågor kring dessa processer – seende, perception och förståelse – var början till det som blev denna utställning. Hurudan är sinnebilden av det orörda naturlandskapet, existerar ett sådant längre? Hur har människans förståelse av omgivningen förändrats under tidens gång? Hur har man sett på omgivningen förr och hur ser bilden ut nu?

I de finländska skogarnas skuggiga gläntor har det funnits flera heliga platser som förknippats med många olika trosuppfattningar. Till dessa platser tillhör även någonting som är osynligt för människan, något från en annan verklighet bakom gränsen. Varat till gränsen (rajaa kohti oleminen) är en definition av filosof Johannes Ojansuu för en slags grundförutsättning i vår medvetenhet som bestämmer allt vi gör och är. Den grundar sig på Martin Heideggers varat till döden – förståelsen av dödligheten. Denna gränsförståelse och det finska ordet för helig, pyhä, har en nära koppling. Utöver sin existentiella natur har orden till och med haft en gemensam etymologisk betydelse. Pyhä är släkt med ordet för gård, piha, och har betytt bland annat ett isolerat eller begränsat område till exempel i skogen eller vid skogsgränsen. Den engelska motsvarigheten sacred pekar mot avskiljandet, holy mot helheten. Följaktligen innehåller pyhä både helheten och begränsningarna.

Utställningens 3D-bilder undersöker fotografins gränser. Bilderna blir som portar till andra verkligheter som man ändå inte kan stiga in i. Bilden är endast en reflektion, en vålnad eller en hägring, och den öppnas inte utan nekar tillträde. Videoinstallationens immateriella natur markerar bildens spökaktighet ytterligare. Det vardagliga materialet som bilden projiseras på markerar å andra sidan ögonblicket mellan fantasi och verklighet, det som skogen en gång varit och det som den är nu. Den fängslande och estetiska bilden går sönder när man går igenom den men nekar fortsättningsvis tillträde.

Lilli Haapala (f. 1984 i Salo) är en bildkonstnär bosatt i Åbo som arbetar mångsidigt inom bildkonst, huvudsakligen med installationer. För närvarande slutför Haapala sina magisterstudier i tid-rumkonst vid Bildkonstakademin i Helsingfors. Hon utexaminerades som bildkonstnär från linjen i fotografikonst vid Åbo Yrkeshögskolas Konstakademi 2015. Haapala är medlem i Peri rf, Kuvankantajat ry och Föreningen för Biokonst i Finland rf. Hennes verk har visats i flera utställningar runt Finland och utomlands. Under det gångna året har hennes arbeten visats vid flera utställningar på Exhibition Laboratory i Helsingfors, vid Kustö gårds utställning Ajankuva, Åbo videokonstfestival, utställningen Virtaus på Brinkkala galleri samt i utställningen PERINTÖ:30 vid Fotocentrum Peri.

Haapala har arbetat med utställningens verk under åren 2015–2017 bl.a. under residensperioder i Örö, Utö och vid AARK i Korpo. Utställningen har fått stöd av Centret för konstfrämjandets Egentliga Finlands (2017) och Nylands (2016) konstkommissioner. Stort Tack!

 

 

Korppoo

Katve, 2017