I Tuomo Rainios arbeten verkar bilden ännu vara i utvecklingsskedet. Istället för motiv och ämnen, objekt och subjekt, står rörelsen och den ständiga förändringen som grund för verken, och som begrepp gestaltar de upplevelsen av tillvaron. Rainios digitala experiment prövar fotografins gränser och ställer samtidigt grundläggande frågor om perception. Bruset är utgångspunkten för verket, ett slags kaotiskt, ostrukturerat tillstånd utan former eller gestalter.

“Jag arbetar med fotografi i bred bemärkelse. Bildmaterialet kan jag ha hittat eller fotat själv, det är arbetsprocessen som är det väsentliga. Ofta använder jag självutvecklade dataprogram i verkställandet, med hjälp av dem omvänder jag idéer till kodspråk. Jag är intresserad av hur man omskriver en abstrakt idé som ett begrepp och en algoritm, som sedan producerar eller bearbetar bilden.”

Ett möjligt objekt är en fokuseringspunkt för inbillningsförmågan eller observationen som fastnar i formlöst brus. Ett oidentifierat objekt som ändå kan urskiljas från bakgrunden kallas ett möjligt objekt, possible object. Det existerar nyckfullt i gränslandet mellan gestaltningen och språket, och det avslöjar ingenting om sig själv. I fotografin leder detta till ett paradoxalt område där den visuella verkligheten, materialet, förlorar sin trovärdighet och endast bilden finns kvar som grund för utvärdering.

“Det engelska uttrycket possible object används för att märka ut ett objekt som det inte finns någon tillförlitlig kunskap om. Jag hittade begreppet ursprungligen av en slump i en notis om det försvunna Malesian Airlines -flygplanet. En satellitbild som publicerades i samband med artikeln illustrerade det möjliga objektet. Ett fotografi är ett bevis på att det finns någonting i bilden, även om bilden ensam inte kan tala om vad det exakt är. Utställningens utgångspunkt är kortslutningen som skapas genom denna ambivalenta föreställning.”

En digital bild som en matematisk konstruktion påminner om möjligheternas rymd, brusets tillstånd. När pixlarna arrangeras i bekant ordning kan vi identifiera motivet i bilden, men horisonten öppnas ut i det okända när ordningen bryts eller då vi flyttas utanför bilden. I Rainios verk förenas tanken om det fotografiska motivet oskiljaktigt med fotograferingssättet: till exempel genom att skaka den digitala bilden med ett dataprogram byter pixlarna plats, och man kan producera en nästan oändlig mängd bilder med olika slags blandningar. Fotografins brus skapar bilder som formlös massa och oidentifierade signaler, men däribland kan även finnas någonting exceptionellt, likt en hägring.

…..

Tuomo Rainio (f.1983) arbetar med foto-, video- och installationskonst, ofta genom att kombinera begreppsliga utgångspunkter med uttrycksmöjligheterna inom digital teknik. Rainio har utexaminerats som konstmagister från Konstindustriella högskolan vid Aalto universitet år 2011. Rainio beviljades European Month of Photography -priset år 2008 och Finska Konsföreningens Dukatpris år 2015.

Utställningen har fått stöd av Centret för konstfrämjande och Finska Kulturfonden.

 

possible_object_nettiin Possible Object, 2015